Dag ett, åttiotre kvar...

Så var den första dagen på 100 kilos utmaningen till ända. Hur såg den ut?

Vi har fått måltidsersättning som vi ska äta i två dagar, två dagar utan mat alltså. Det är inte utan att jag gruvat mig för den här dagen, jag som är van att äta något, trodde det skulle bli outhärdligt, men icke. Visst saknar jag att äta, men det är mer ovana och sug än hunger som jag trodde. Jag inledde dagen med att träna först en promenad på 45 minuter (promenadband), sen Easy Line 45 min. Kändes bra men jag var bra trött på slutet. Sen har jag druckit måltidsersättning 4 gånger idag, ska ta den sista strax. Då har jag fyllt kvoten.

Nyss var jag på information från Lisa på Må Bättre, där vi kommer att fortsätta med måltidsersättning under resten av tiden, men vi kommer att få äta ett mål mat. Och det är nu vi ska lära oss att äta rätt. Vi har fått lite tabeller och personliga måltidsförslag, alltså hur mycket kolhydrater, protein och fett i ska äta per dag. Vi ska  alltså hålla oss till detta för att få en bra balans i kosten. Och när jag tittar på mitt papper så kommer jag ju få äta mig mätt utan problem. Det känns bra. Kommer dessutom att kunna "unna" mig jordnötter till helgen, bara jag väljer att äta rätt under dagen, men det blir inget problem. Det känns rätt och det känns bra.

Lite trist är att jag fick höra att jag inte får träna på promenadbandet, eftersom jag inte är medlem än. Däremot får jag träna hur mycket Easy Line jag vill. Men kom igen, det är ju inte så att jag går dit när det är mycket folk, så jag tar ingens plats. Med det sagt så förstår jag dem också, de vill ju att man ska bli medlem. Men jag tror man vill det efter de här tolv veckorna ändå. Men det menar jag inte att vara otacksam, jag får ju allt gratis! Nu lämnar jag den diskussionen. Tänker inte låta det här stoppa mig.

Jag hade lovat foton idag, men Marie var sjuk idag, och jag glömde av mig när jag tränade, så jag tänkte ta lite när vi kom ner, det var prat om att vi skulle ta kort på "gruppen" men det glömdes tydligen bort det med. Och därmed glömde jag av att ta kort då också.

Jag lägger upp en bild på de "godsaker" jag köpte till min kära sambo idag, eftersom hon är sjuk och ville ha men inte hade en tanke på att säga till mig om det, ville jag överraska henne. Samtidigt känns det lite paradoxalt, med tanke på att jag gör allt för att bli av med mitt sug, så känns det lite tasktigt att "belöna" henne på det här sättet. Det var inte så genomtänkt men hon (och Tyra) blev väldigt glad(a).

"När man är sjuk får man äta vad man vill" brukar min sambo säga.

Tycker det vore bra om vi fick lite kontakt uppgifter till varann så vi kan peppa och träna tillsammans, jag ska ta upp det nästa möte.