Nu eller aldrig...

Så känns det lite grann, nu eller aldrig. Imorogn ska jag försöka vara med och köra lite pass. Jag måste, för idag gick träningen uruselt. Jag körde styrketräning och jag har nog aldrig varit "starkare" samtidigt så var jag sjukt omotiverad, och kände inte alls för att träna. Men så hamnade jag i en diskussion med en tjej som tränar där och det var då det slog mig, jag saknar mina endorfin kickar. Jag har inte tagit ut mig och blivit så slut som jag annars blir när jag kör passen. Nu ger jag upp innan jag får den där "kicken", av tristress. Det är så sjukt tråkigt att köra armcykel, crosstrainer, cykling osv. Fast jag har film och försöker göra saker för att koppla bort så tror jag att jag ger upp för tidigt. Knät känns bättre och därmed så vill jag försöka. Imorgon tänker jag köra på, även om jag ska vara försiktig med knät.

I övrigt har det varit en bra dag, min äldsta fyller 10 på tisdag, så vi valde att fira honom idag, eftersom han åker till sin mamma imorgon. Det var en dag i frestelsens tecken. Tre omgångar med glass, grädde, maränger och chokladsås dukades upp under dagens öppet hus. Bullar, chokladflarn och annat smaskens bjöds det på, men jag åt inte något av det, jag gjorde en fruktsmoothie åt mig själv, drack kaffe och åt ett ägg istället. Det var jobbigt, men jag klarade det. Ovanstående delikatesser är några av mina absoluta favoriter, så det var verkligen en prövning, men jag klarade det! Och fick mycket beröm av min älskade T för att jag är så duktig, det är tur att ni finns, ni som peppar och stöttar, annars vet jag inte hur det här skulle gå.

Imorgon är ny dag, en ny möjlighet att förändra och göra världen lite bättre...