På väg tillbaka...

Jag kände mig som första dagen när jag klev in i Easy Line salen idag. En massa okända människor, fast ändå inte. Några kände jag igen visade det sig till slut. Jag var dock helt omotiverad när jag klev in i salen, och funderade på hur det skulle gå, skulle knät hålla, skulle jag få tillbaka gnistan? Helst av allt ville jag bara fly ut och gå hem, krypa ner under täcket och gömma mig. Vet inte varför, men så kände jag. Efter ett tag började jag få tillbaka suget, och svetten började rinna, musklerna skrek åt mig att ta det lite lugnare, jag kände hur flåset började komma, jag var redo att gå upp av utmattning denna gång och då hör jag Lisas ljuva stämma, då är vi klara med uppvärmingen, dags för vatten, sen kör vi 45 sekunder i 10 minuter. Det känns att jag varit borta. Jag kunde inte göra alla övningar som det var tänkt på grund av knät, men jag hittade alternativ. När passet var klart kände jag mig laddad och ville köra mer, men tyvärr fanns det inget pass som passade mig, så jag körde en timmes armcykling intervall istället, avslutade med lite crosstrainer sen avslutade jag dagen pass, nöjd och glad. Är mycket mer peppad inför morgondagens utmaning.

Vidare hade vi möte med gruppen nu på kvällen vi pratade proteiner och fetter, vilken djungel, men nu vet jag lite mer iaf. Vi fick goda nyheter, nu vägde vi oss vid lite olika tillfällen men tillsammans har vi hittills gått ner 52 kg, på 4 veckor. Varav jag har gått ner 8,7 kg fett. Vi hade ökat 7,9 kg i muskelmassa tillsammans, jag stod för 4,8 av dem, det känns lite märkligt.

Men sammanfattningsvis så känns det mycket bättre idag, även om jag gärna kört ett till pass istället för armcykel idag. Imorgon blir det styrketräning och sen Easyline, samt ett konditionspass kanske...