Dagens pass blev kort, knät känns bätte, men behöver vila så jag valde att bara köra armcykel en timme idag. Hann ju knappt bli svettig men det är skönt att hålla igång. Frågan är ju inte vad jag inte kan, utan vad jag kan, och jag vill inte välja bort träningen helt.
Sen har flera påpekat att det kan bli skador när man tränar så hårt som jag gjort. Jag förstår välviljan och att det kan bli så, men i mitt fall var det nochalans, eftersom jag drog upp en gammal skada när jag envisades med att försöka strecha. Jag tränar varje dag, omkring två till två och en halv timme. Men jag tränar försiktigt. Jag är rädd för skador och jag tänker mig för så jag inte ska göra mig illa när jag tränar. Nu förstår jag att några av er tycker att det är lite ironiskt att jag ändå lyckats skada mig, men det var när jag strechade, inte tränade och jag kommer inte att göra om det, tro mig! Så därmed vill jag inte vara otacksam, men det var inte för att jag tränar hårt som jag skadade mig.
Vidare har jag fått kommentarer om huruvida allt som händer har en mening. "Du gjorde illa knät, för att du behöver vila". Nu menar jag inte att förolämpa någon eller vara nedlåtande, men jag vände och vred på det ett tag och kom fram till att det tror inte jag. Jag tror inte något som händer har någon en större mening. Jag tror det är ett sätt för oss att försöka acceptera det vi inte kan förändra. Tittar man tillbaka i historien så har människan hela tiden försökt hitta egna förklaringar till allt som händer, för att det ska få en mening och kunna gå vidare. Visst är det lite skönt om man kunde förklara allt som händer med att det finns en större mening, och det är väl därför vi uppfann gud, ödet osv. Jag tror att det är livet som händer, förutom det finns det ingen större mening med det. Varför skulle människan sticka ut och vara så mycket mer värd än alla andra levande varelser som finns på vår jord? Jag skulle vilja jämföra oss med en myrstack, där jorden är vår stack i universum. Vi är ingenting i universum, precis som myrorna är kungar i sin stack försöker vi härska jorden. Nu kanske du tycker att jag är negativ, jag försöker bara vara realist. Och jag tror det är viktigt att skapa sina egna mål i livet. Sen lägger jag ingen vikt i vad du har för mål eller vad du tror på, så länge du själv mår bra och inte skadar någon annan. Dessutom handlar det om val, och för mig handlar det just nu om att jag ska acceptera att jag inte kan träna som jag vill, men jag bidar min tid, och tränar efter förmåga just nu för att inte tappa kontakten och motivationen.
Där emot tror jag inte det finns någon högre mening med att jag skadade mig, jag tror det är viktiga ligger i hur jag väljer att förhålla mig till det. Jag tror det är viktigt att ha egna mål, och på så sätt skapa sin egen framtid. I det ingår också att möta motgångar och välja hur man förhåller sig till dem. Jag väljer att försöka se det possitiva i alla situationer, även om det inte alltid är lätt. När man hamna i en situation man inte är förberedd på, brukar jag börja med att backa och tänka hur löser jag det här? Kan jag inte ändra på situationen får jag ändra mitt sätt att se situationen. Med att det sagt så kan de upplevas som skitsnack när jag tidigare berättat att jag kämpat i flera år med att gå ner i vikt utan större framgång. Men jag har försökt med viktväktarna, GI, träning på gym, promenader, simmning med mera, utan att lyckats. Jag har nu insett att det handlar inte om att göra något en stund för att gå ner och sen fortsätta livet som vanligt, utan att hitta en livsstil. Och i mitt fall har det varit för att jag inte sett tillräckligt snabba resultat som jag är har jag gett upp och istället för att fortsätta kämpa med att gå ner i vikt. Istället har jag drivit med mig själv, innan någon annan gjort det. Istället för beach 2012 har jag siktat på badboll 2012 osv. Det har varit ett sätt för mig att orka med att leva med mig själv, och ju tyngre jag blivit ju latare har jag blivit. Det har varit för jobbigt att ta tag i problemet, "eftersom det ändå aldrig händer något". Drömmen om att gå ner i vikt har jag dock aldrig gett upp och när jag fick chansen i 100kilos utmaningen var det som min dröm som blev sann. Nu har jag fått en kickstart på mitt nya liv, även jag vet att jag inte kommer att kunna träna lika hårt längre fram, men NU har jag möjligheten och det är NU jag behöver träna hårt för att få gå ner i vikt, längre fram kommer jag inte att behöva träna lika hårt för att behålla vikten, även om jag önskar att jag kunde det, för
jag älskar det. Jag försöker leva i nuet.
Idag läste jag även kommentaren som Ryan skrev i gårdagens blogg, och det är så härligt att höra, vi resonerar så lika. Dessutom fick jag en kommentar på fejan från en gammal klasskompis, han har tränat klippklättning sen vi gick i sexan. Jag har alltid imponerats av hans hängivenhet och utveckling. Så skrev han till mig: "Läste din blogg och lite rörd. Krävs mycket för att orka ställa om sina vanor. Speciellt om man som du har jobb och familj att ta hand om. Jag följer din träning genom fb och tycker det är spännande och motiverande. Jag lever själv ett aktivt liv med träning och inspireras av andras och däribland din". Det berörde mig verkligen, jag finner inte riktigt orden att beskriva...
Så vill jag avsluta med en god nyhet, min privata massör Elisabeth var här idag och gav mig en rejäl omgång igen. Båda benen och ryggen, efter kändes knät mycket bättre. Massage är verkligen healing. Hon är grym, och jag är på gång igen, men jag försöker skynda långsamt.
Vi ses snart igen, Beach 2012!
