Snöpligt slut på 40års firandet...

 Jag gillar verkligen Må Bättre och personalen där, de är överlag så trevliga och ju mer man lär känna dem så ju mer lär man sig om deras pass, och det känns mer och mer lättsamt och än mer träningsglädje infinner sig. Som idag, jag började med ett Easyline pass, 45 minuter lett av Nina. Hon är så himla glad och "ärtig". Dessutom har hon en förkärlek för benträning, men dagens pass innehöll inte så mycket ben, även om hon inte kunde låta bli att köra sina pulshöjare innan varje vattenpaus. Nu menar jag inte att det är något fel med det, men man blir så in i skogen trött bara. Efter det följde ett Core pass på 45 minuter tror jag. Och jag upphör fortfarande inte att imponeras av Therese styrka, hon är verkligen en förebild. Nu var det många andra som orkade med hennes tempo och gjorde allt hon gjorde, även jag inte gjorde det. Men hon får det att se så lätt ut. Sen var jag med på alla övningar och klarade alla utom en, fast på lättaste nivån. Det är ett steg framåt för mig iaf, och jag kommer sakta men säkert. Jag är ju trots allt "bara" inne på tredje veckan. Jag trivs verkligen som fisken i vattnet med att få träna några timmar på förmiddagen, även om jag är helt slut  efter varje pass, så glider jag runt i ett euforiskt glädjerus och känner bara kärlek, värme och glädje. Endorfinerna sprudlar ur kroppen.

Men för att återgå till det trevliga bemötandet man får, så hade jag förmånen att få "fira" min 40års dag med mina vänner i ett träningspass idag. Jag ville göra något annorlunda, och med tanke på att jag är med i 100kilos utmaningen, så ville jag inte dricka alkohol och tänkte att jag skulle få mina vänner att må bättre istället. Vitsigt va! Det var många som skulle komma, en sjukdommar och annat satte tyvärr stopp för många av dem och det blev närmast sörjande som dök upp, min mor, min bror, min bästa vän och en vän från 100kilos utmaningen. Med det sagt så är jag glad att de som kunde kom, och jag hoppas på en repris med fler deltagare men vi får se vad Må Bättre säger om det. För jag tror det är många som vill komma, det var bara att det var kort varsel denna gång och tiden inte var den bästa.

Vi fem som körde, hade Nina som ledare för det här passet också och hon var nog strået vassare nu, hon peppade och körde på oss, samtidigt som hon hjälpte och stöttade när det behövdes. Brorsan är ju i bättre form än mig och körde på rejält, liksom Sylvia. Dammen var lika manlig som alltid och höll på att ta ut sig redan på uppvärmningen, men han körde hela passet i ett grymt tempo. Jag kunde ju inte vara sämre än brorsan och Dammen så jag körde på i ett hårdare tempo än jag brukar, men så visste jag ju att det inte skulle bli något mer efteråt. Den som imponerade mest dock, kan ha varit min kära mor som slet minst lika hårt som alla oss andra. Hon fixade "båten" som jag beskrev i gårdagens blogg, utan problem. Jag är grymt imponerad! Jag tror alla som var på plats känner till skillnaden mellan 30 sekunder och 45 sekunders träning hädan efter. Och Nina sa efteråt att hon nog aldrig sett en grupp som kämpat så hårt som vi gjorde idag, det var också väldigt roligt.

Så kom vi till den obligatoriska stretchen. Och vi sträckte och bände i våra ömmande kroppar. Så skulle vi i sista övningen sträcka ut lårmuskeln, och jag vet att jag inte borde göra det eftersom minisken i vänster knä spökar lite för mig. Men i den absolut sista stretch övningen ville jag göra som de andra, och då pajade jag knät och fick haltande ta mig från Må Bättre. Så nu blir det ofrivillig vila imorgon, jag föredrar aktiv vila, exempelvis en promenad eller nåt. Jag hoppas att vara bättre till på söndag, för då ska jag ner om jag så ska köra armcykling. Det var alltså inte träningen utan stretchen som är farlig, kom ihåg det!

Som en liten bonus fick vi in Jimi Olsén som kom och tog kort medans vi tränade. Men jag väntar fortfarande på att han ska maila över bilderna så jag kan lägga ut dem, men de kommer imorgon. Under tiden får ni nöja er med en bild på mitt skadade knä. Kram på er.