Först tänkte jag börja med en tillbaka blick, och se på gårdagen, en händelse som jag inte riktigt kan släppa. Det skedde under Core passet, där man tränar mage/rygg. Therese som håller i de Core pass jag varit på är en otroligt imponerande tränare, hon är galet stark. För er som känner till "Båten", så vet ni hur jobbig den kan vara. Man sitter på stjärten och lyfter fötterna, och sträcker armarna snett framåt. Det är väl inte så jobbigt, när man inte gjort något annat, men när man kört 25 minuter intervall träning mage/rygg och sen ska avsluta med den, så är det inte så enkelt. Men som vanlig finns det ett "tuffare" alternativ för de som vill ha lite utmaning. Man sträcker ut benen, jag klarade inte det utan hade fullt sjå att hålla mig från att smyga ner hälarna i golvet eller hjälpa till med armarna att hålla upp benen. Så jag insåg direkt att det är kört. Då hör jag Therese säger just "det där", "För er som vill ha ett tuffare alternativ, så sträcker vi ut benen". Och medan jag kämpar för mitt liv för att inte ge upp och tittar på hur Therese gör, så fortsätter hon "visst är det jobbigt nu, jag känner hur jag börjar skaka". Det hade jag gjort de sen vi började. Hon fortsätter med benen rakt ut och helt plötligt särar hon på benen och säger något i stil med "tittut", jag bröt ihop. Då kunde jag inte hålla mig längre, men kom igen efter en kort paus. Bara jag tänker på det, kommer jag på mig själv med ett fånigt leende.
Likadant forsatte det i nästa övning, nu ska vi ligga på rygg, sparka uppåt med benen över huvudet så vi får hela överkroppen att lätta och benen över huvudet, alltså bara vila på axlarna. Det är inte fysiskt möjligt för mig, det känns som jag hade ett ankare i arselet. Benen okej, men sen är det som om jag vore fastlimmad i golvet. Det går inte inser jag, men blev då uppmanad att köra situps istället. Och det är det som jag tycker är så bra, kommer man till övningar man inte klarar av någon anledning, så får man alltid alternativa övningar, så man känner sig delaktig istället för att stå som ett fån. Tack för det.
Så till dagens träning, efter en minst sagt hektisk morgon så kom jag ner på Må Bättre. Jag hade planerat att köra ett styrke pass innan Total-passet. Det är ett sätt att få ut så mycket som möjligt av träningen. Jag körde på, under lite stress, men jag höjde i nästan alla övningar. Det brännde fint i musklerna, och jag hann precis in på Total passet. Utan någon som helst paus började jag alltså ett 45 min intensivträningspass. Johanna som ledde passet, eftersom Lisa var sjuk, gjorde det mycket bra och det fanns bra "lätta" alternativ på nästan alla stationer och det är skillnad på att ta i så mycket man orkar i ett antal repetitioner och köra så många man hinner på en minut. Jag körde på så mycket jag orkade, men när jag kom till övningen för magen för andra gången så klarade jag inte att hålla ut en minut, gissar att gårdagens Core pass gjorde sitt, tillsammans med dagens styrketräning. Jag försökte så mycket jag kunde men som alltid när jag inte riktigt orkar är det någon som uppmärksammar det. I det här fallet Johanna som hurtigt och trevligt säger "Kom igen nu Fredrik, lite till bara". Då kan man inte ge upp. Härligt med pepp. När passet "äntligen" var över blev jag liggande på mage och bara flåsade, njöt av att bara få ligga, började nästan drömma mig bort när jag hör Johannas röst igen "Hur är det med dig Fredrik?". Jag skrattade lite och reste på mig, "Bra, svarade jag, lite trött bara". Men det kändes så skönt!
Så dök Jimi upp och vi körde lite promenadband, han gjorde intervall och sprang varannnan minut, jag gick sakta och kände mig helnöjd med det. Sen hade vi ett kreativt möte jag ska berätta mer om någon annan dag. Efter det så avslutade jag dagen på Må Bättre med Mats Carlborg, en av de personliga tränarna för styrketräningsmaskinerna, och jag fick lite fler övningar att lägga till eller byta ut. Och vi pratade lite om fettförbränningens hur och varför, och musklersuppbyggnad och vikten av att träna hela kroppen, men tyvärr var tiden väldigt kort och vi ska fortsätta den diskussionen en annan dag. När jag väl kom hem sen kändes det som jag svävade på små moln, jag trippade fram och mådde som en gud. Endorfinerna sprudlade ur kroppen och jag kände mig euforisk.
Nu ser jag fram emot morgondagens träning, Easyline kl 09.00 och Core 10.00. Efter det blir det Easyline för mina vänner som vill komma och fira mig, kl 16.30 på Må Bättre, ombytt och klar. Ses vi där? Hör av dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar