Hursomhelst, så bestämde jag mig för att bli medlem på Må Bättre så imorogn skriver jag in mig och får tillgång till all träning. Det känns verkligen KANON! Vi som är med i utmaningen har skapat en facebook-grupp för inbördes beundran och pepp, det känns också väldigt kul. Och kommer att försöka träna tillsammans för att sporra varandra mer. Men som sagt det är alltid kul med sällskap, så säg gärna till om du vill följa mig nån gång eller om jag ska följa dig. Jag föredrar att träna på förmiddagen, men kan göra undantag ibland.
Väl hemma så låg både min sambo och dotter och halvsov i soffan, rastlös och laddad med energi som jag inte fick utlopp för tidigare tog jag mig en promenad med stavarna. Dagens Stavpromenad. Det var skönt men utmattande. Det känns att det var ett tag sen jag var ute och gick. Längtar till våren när jag får gå ut i skogen lite mer igen, tycker inte om att ut och gå när det är för kallt.
Sen var det dags att hämta grabbarna, det var efterlängtade och Tyra blev som vanligt överlycklig när de kom. Trots nästan 40 graders feber stormade hon ut i hallen och kramade oss alla när vi kom hem.
Så var det dags att planera maten, som jag längtat efter att få äta. Men så kollade jag min portion i tabellen och jämförde med hur mycket jag bör äta. Det är ju helt galet, jag kan inte vräka i mig så mycket mat, inte nu när jag försöker krympa magesäcken. Jag la upp 2/3 av det jag skulle äta och åt lite mer än hälften av det. Jag måste nu äta en smörgås eller nåt för att komma upp i rätt antal kalorier och fett. Känns lite galet att äta det på kvällen, så imorgon ska jag börja med en smörgås till frukost och något annat lunch, så jag inte har en massa kalorier kvar till kvällen när jag ska sova. Ska rådfråga Lisa imorgon. Samtidigt vill jag gärna äta middag med min familj framför allt när grabbarna är här. Nåja, snacka om I-landsproblem...
Så här kändes det när jag såg vilken portion jag "borde" äta för att tillgodose alla behov. |
Men hallå mister Heman!!! Du är så kanonPÅ denna utmaning!! Bra!! Men du har välfattat att du inte behöver gå ner alla 100 kilon själv...? ;-) Vi är ju några fler som tänkt bidra...
SvaraRaderaHaha, tack så mycket Syliva. Jag ser det mer på ett personligt plan, jag har så länge velat och försökt, men nu har jag fått en underbar chans att gå ner och jag tänker ta den. Dessutom är det väldigt skönt att träna och det blir som en drog... ;)
RaderaJag tycker vi satsar på att slå 100 kg med råge istället, för att visa vår tacksamhet mot att vi fick chansen, utan att ställa några orimliga krav på någon, alla gör efter sin förmåga och möjlighet, visst. ;)
Heja på!!! Allt är bättre än inget!!!;) Jag tänkte din entusiasm,på inte på maten du få äta;) Du fixar det här, som mycket annat!!!! Kram
SvaraRaderaTack Mamma.
RaderaDet är skönt att veta att du tror på mig och står bakom mig som alltid! :) Utan dig skulle jag inte vara den jag är idag, (ta det på ett bra sätt).
Kramar